Tungt...

Jag känner mig ledsen i hjärtat...
Fasen va svårt livet ska va på vissa punkter.
Relationer förändras och man släpper taget om varandra. Går vidare och hittar nya vänner. Det är väl så berg och dalbanan ser ut. Men när det känns som att en relation upplöses på grund av missuppfattningar eller för att man inte når fram till varann, då känns det så sorgligt. Kanske är det så att det är dax. Men jag känner mig inte redo. Bara utanför och bortvald. Kanske är känslan densamma på andra sidan....Antagligen.
Jag är en sån människa som tar på mig allt som mitt fel. Sen vänder jag å vrider på saken och försöker göra rätt. Och jag har insett att jag genom livet tagit på mig saker som faktiskt inte är mitt fel. Försökt anpassa mig för att göra andra nöjda med mig och mitt sätt att vara. Numer jobbar jag hårt för att bara ta ansvar för det som verkligen är mitt.
Det är lätt att säga: ta mig som jag är. Men det är svårare att leva upp till. Jag vill inte göra någon besviken. Jag vill inte att någon ska behöva vara arg eller ledsen på mig. Men jag kan inte ta hand om andras känslor. Det känns orättvist... Kallt i magen... Tomt...
Visst, jag är verkligen inget helgon utan gör tokiga saker ibland som jag får rätta till. Och kanske är jag inte  medveten om vad jag gjort. Men jag gör så gott jag förmår! Försöker att förbättra mig hela tiden.
Ja, det händer att jag försöker för hårt. Men hellre det än att inte bry mig alls. Tids nog kanske jag får gåvan att hitta balansen.
Men just nu är jag ledsen....

Ha en trevlig lördagkväll allihop. Allihop!
Varm kram!